Vilken plåga.

Just nu är det inte roligt att vara Yvonne. Jag drog ur en stor oxeltand i onsdags, som har plågat mig länge med värk. Blev det nåt bättre då? Nej, inte för tillfället iaf. Det dunkar och värker i halva huvudet och upp i örat, och det är flytande föda som gäller. Den satt så jäkla hårt att han fick dela den, och plocka ut den i småbitar. Det användes både mejslar, tång och såg....fy sjutton vilken skräckupplevelse. Han tyckte att jag skulle slappna av....hur lätt är det med ett helt arsenal av verktyg i munnen, och en som sliter och drar, så det kändes som att käkbenet skulle följa med? Ja, nu är den borta iaf, och värken ger sig väl snart. Det är barnbarntajm igen, tors-månd, men jag jobbar tyvärr i kväll och i morgon, så det blir lite dåligt med tid till dem.
Nej, jag borde skämmas, och inte klaga mer över en urdragen tand. Jag skänker istället en tanke till en vän som har haft väldig otur med hälsan det sista året. Just nu ligger hon i Avesta med ett sprucket bäcken och en delvis amputerad fot. Hoppas du kryar på dig snart!